Det händer så mycket att jag inte hinner skriva när jag vill…internet är inte alltid tillgängligt där jag är.

Barnhemsbesök, uppföljning av musikutmaning, besök av barn på canceravdelningar, blindskola, fängelse och igår slummen…

Tänkte låta dig få en liten inblick av gårdagens besök. I staden Khon Kaen finns nu ett fint stort köpcenter, men vad många inte har en aning om är att bara ett par hundra meter bakom den finns ett slumområde lite undangömt. Det är bokstavligt talat över en järnväg och där är ett helt eget litet samhälle.

Vi träffade en man som jag även träffade i oktober som arbetar med ett center mitt i slummen för att uppmuntra barnen som bor i slumområdet. Just nu finns det ca 50 barn här.

Khana berättade för mig att han önskar mer sportaktiviteter för barnen så de har något att göra istället för att allt för tidigt komma in i droger. Kvällstid kommer det även studenter från universitetet och undervisar barn. Ett önskemål han har är att kunna betala för en engelsklärare. Han säger att kan barnen lite engelska har de lättare för en bättre framtid.

När vi gick igenom gränderna med barn, djur och starka dofter mötte vi denna lilla gamla gumma. Orasa började prata med henne och vi fick höra att hon i slumområdet uppfostrar tre av sina barnbarn. Hennes barn har skickat hit dem från Bangkok och berättar sorgset att de aldrig besökt sina barn så det är som de inte har några föräldrar, de har bara mig, sa hon.

Vi mötte flera barn, och mitt i all misär är det ändå sprudlande glädje när man möter dem. Vi frågade om de hade fått någon docka för länge sedan med ett nummer. Ögonen glittrade och de svarade ja i kör. Vi pratade lite om att deras osynliga vän var ifrån mitt land, Sverige. Åh snö, sa en liten tjej.

Vårt besök idag var för att träffa Khana och få höra lite vad vi kan göra för centret och barnen som lever här. Kommer efter sommaren skriva och utmana till lite projekt som skulle vara roligt att genomföra när jag återkommer hit i oktober.

Att uppleva allt detta i 37 graders värme går inte att beskriva. Samtidigt som svetten rinner och känslorna rusar av alla intryck och dofter uppfylls man av tacksamhet. Att internet inte funkar när man vill är ju efter ett sånt här möte en bagatell… 😉

Imorgon gör jag det sista uppdraget på den här resan, det kommer bli lite speciellt, vi kommer göra det med hela familjen. Skriver och berättar mer om det sen.

Ha en trevlig helg

Under denna resa har vi delat ut flera Invisible Friend-dockor, bli en vän eller ge bort en värdefull gåva till någon.