Ett ofrivilligt blogguppehåll.
Ja det är inte alltid man kan påverka var man hamnar. Det var tänkt att bli en barnfri helg med mannen på ett hotell, men blev ett delat sjukhusrum med en äldre dam istället. En ilsken halsinfektion som gjorde det svårt att både svälja och prata. Men idag hoppas jag på att få komma hem.
Mannen är i skrivandets stund och hämtar ambassadörer från Invisiblefriend som varit med i Bangkok och delat ut dockor till barn i flyktingfängelset. Jag väntar med spänning på att få höra hur det gick.
Vi Svenskar har ibland så lätt att tycka synd om oss själva, då är det ibland bra att inte blunda för andra människors verklighet.
Barnen som de nu har mött i Bangkoks flyktingfängelse hade nog inte tänkt att de skulle hamna där, eller har heller inte varit med och påverkat att de hamnade just där.
Så idag går mina tankar till barnen som ofrivilligt sitter i fängelser. Jag får ju i alla fall en egen säng, mat, delar toalett med högst en person, medicin och något som ej är självklart för barnen i fängelset… möjlighet till nära och kära som kan besöka.
Var med och stötta och bli i alla fall en osynlig vän till ett av dessa barn.
Tack till all gullig personal på 79f i Uppsala