Idag var en lite annorlunda dag. Eleverna från Thoren business school som jag reser med skulle idag göra ett företagsbesök, och vi laddade med vatten i hettan och åkte. När man nu är i Thailand ska man ju passa på att se och besöka något som är typiskt Thailändskt. Här nedan kommer eleverna med egna ord berätta om dagen.
“Dagen började, som vanligt, med en färd tillsammans med vår alldeles egna Songchau-chaufför.
Eftersom besöket vid fisknätsfabriken fick ställas in blev dagens huvudmål att göra ett studiebesök vid en by där man producerar Silke, från dess stadie som puppa till färdig produkt redo att säljas. Vi hade blivit utlovade en bussfärd på ungefär 45 minuter men så blev det inte riktigt.
Efter 45 minuter hade vi kommit ungefär halvvägs och möttes vi av något vi aldrig tidigare sett, trafikpoliser. In vinkade till kanten utförde de mycket grundlig kontroll av körkort men inte mer än så, säkerhet stod inte på menyn. Färden fortsatte ett bra tag till vad vi trodde var vår efterlängtade silkesby, men inte så. Det enda vi hittade var ett silkesmuseum med en shop som endast innehöll just silke. Redan tröttnade på all dess silke fortsatte vi ännu längre.
Nästa stopp blev vad vi var ute efter från början, en silkes produktion. Inne i en minst sagt kokhet lokal stod ett antal vävstolar, men dock endast en arbetande. Arbetsförhållandena var utan tvekan under all kritik dock var det inget de klagade på.
Sittandes på golvet arbetar dem delvis med att knyta silkestrådarna till olika mönster. Inga ”maskiner” så långt ögat nådde och allt arbete skedde mer eller mindre för hand, med millimeter precision, ett med andra ord mycket slitsamt och tidskrävande arbete.
Vi fick även en lektion i hur arbetet skedde väl vid vävstolarna. Just detta tygstycke skulle bli upp mot 200 meter långt och kräva en arbetstid på cirka 4 månader. Om man var duktig och jobbade snabbt kunde man hinna med att producera ungefär 4 meter tyg per dag. Arbetsdagarna var ungefär mellan 08 till 17 under konstant hetta. Här skulle vi få betala ungefär 300 baht per meter (65kr), en bråkdel av vad det skulle kosta i Sverige.”
Jens, Olle och Viktor