Igår gjorde vi ett känsloladdat besök. Vi hälsade på sjuka barn på Sirin nakon hospital i Khon Kaen, Thailand för att dela ut Invisible Friend-dockor. Den här gången var det vi som möttes med kameror och blev fotograferade, men fick lite strikta order om hur jag fick fotografera barnen. Barnen visste om att de skulle få besök, så de som orkat hade tagit på sig privata kläder dagen till ära. Jag låter även denna gång eleverna från Thoren business school själva få berätta om utdelningen av dockorna.
“Vi alla visste att besöket till de cancersjuka barnen skulle bli en av de jobbigaste, men ingen av oss var nog riktigt förbered på det vi skulle se. Ett av de första barnen vi träffade var bara fyra månader gammal, vilket tror jag chockade oss alla.
Vi gick runt från sal till sal där Pell började med att förklara på thailändska vilka vi var, om Invisible Friend och innebörden bakom dockan. Med oss hade vi alla dockor, saft, smågodis och brownies som vi hade bakat dagen innan till varje barn.
sköterskorna var mer än villiga att dra vår “akutvagn”
Vi alla gick och gav varsitt barn våra gåvor och hjälpte de som inte kunde att måla dit ansikten på dockorna. Vissa var väldigt blyga och tackade artigt och vissa var nyfikna på våra namn.
Rebecka och Anna delar ut dockor.
Josefin ritar ansikte på den lilla flickans docka
Alexander får överlämna docka och godsaker till en pojke.
En pojke ville så gärna ta kort med oss så det fick han och han sa glatt ”thank you!” till och med sjuksköterskorna var väldigt nyfikna av oss och ville ta kort på och med oss innan vi begav oss in i salarna.
Vissa av barnen var friskare än andra – vissa kunde gå och vissa kunde inte ens sätta sig upp. Vi tog våran tid med barnen och en kvinna med hennes son ville så gärna veta hur man kunde kontakta hennes sons osynliga vän i Sverige. Då berättade vi att en av oss skulle köpa det docknumret som sonen hade, då sken mamman och sonen upp över att de faktiskt fick träffa sin osynliga vän, det är det inte många som fått hittills.
Detta besök var väldigt, väldigt jobbigt samtidigt som det var så härligt att se barnen lysa upp i glädje när de tog emot sina dockor.
En pojke som hade talproblem blev speciellt till sig och kunde inte sitta still av otålighet att få sin docka. När vi kom tillbaka till hotellet var vi helt omtumlande. Tänk att livet ska vara så orättvist – fattiga små barn, till och med spädbarn tvungna att stanna på sjukhus med dropp och vissa är sängliggandes. När man verkligen ser det sätter det perspektiv på ens egen vardag. Man vill göra allt för att hjälpa dem och få dem att le och känna sig viktiga. Just det fick vi göra och det är någonting de aldrig kommer glömma… och inte vi heller”
Detta var elevernas egna ord.
Igår fick 43 barn här varsin Invisible Friend.
Om du när du läser från olika utdelningar känner att HÄR skulle jag vilja att min osynliga vän finns, så kan du meddela det när du beställer docka på hemsidan så ordnar vi det när vi kommer hem.